Av: Christopher Rådlund

Christopher Rådlund — Mon, 13 Jul 2009 00:00:00 +0000

“One day I went to a lecture by Leon Krier, the man who designed the English model town of Poundbury for the Prince of Wales. Krier gave a powerful talk about traditional urbanism, and after a couple of weeks of real agony and crisis I realized I couldn’t go on designing these fashionable tall buildings, which were fascinating visually, but didn’t produce any healthy urban effect. They wouldn’t affect society in a positive way. The prospect of instead creating traditional communities where our plans could actually make someone’s daily life better really excited me. Krier introduced me to the idea of looking at people first, and to the power of physical design to change the social life of a community. And so, in a year or so my wife and I left the firm and went off to do something very different.” Andres Duany

Av: Christopher Rådlund

Christopher Rådlund — Sun, 12 Jul 2009 00:00:00 +0000

Bäste Odd Gunnar SkagestadVäl formulerat. Du ger samtidigt uttryck för en begriplig frustration och harm. Känner mig i hög grad igen. Det har varit tragiskt att följa följetongen av museumsfussioner. Beslutet att flytta Nasjonalgalleriet är skandalöst. Inför Trond Giskes imperatoraktiga beslutsamhet blir man nästan mållös. Kunde man tänka sig ett liknande förslag om flyttning av Nationaltheatret till en glaslåda vid kajkanten? Nej teaterfolket har alltför stor medial genomslagskraft. Samma argument mot flyttning hade anförts, men med en helt annan apell till de breda massorna (läs: väljarskaran). Här kommer futurismen in igen: Bildkonsteliterna har undergrävt konstformens prestige med decennier av avantgarde-inpirerad manisk förnyelsesiver. Nasjonalgalleriet… Ska Oslo kvitta sig med den enda konsthistoriska instutitionsbyggnad som påminner oss om att Norge en gång i tiden öste av det rika europeiska kulturarvet? Norges enda “filial” till Louvren, Prado, Hermitaget, Nasjonal Gallery etc. Ve och fasa om Trond Giske kunde smitta kulturministerkollegorna i Italien, Frankrike, Spanien, Ryssland och Brittanien med sin modeniseringfanatism. Politikerna har börjat anamma arkitekternas utopiska förändringsideologi. Byggmästarna gnuggar belåtet händerna. Under tiden börjar vanmakten sprida sig i samhället i övrigt. Lika farlig den. Hur ska denna våldtäckt av Norges och Europas kulturarv förhindras? Kanske endast genom en vidsträckt mentalitetsförändring av paradigmatisk betydelse? Se mot Prins Charles` engagemang för utvecklingen av en mer human arkitektur och stadsplanering i Storbrittanien. Läsning av arkitekturteoretikern Leon Krier rekomenderas. Krier som länge bistått prinsen i kampen för ett mer humant byggande och samhälle. Krier som fick ansvaret för planläggningen av den nya staden Poundbury på prinsens egen mark. Poundbury som med sin nytraditionella arkitektur och gatunät blivit en succè inom fastighetsmarknaden och populär bland invånarna. Vi måste inse att modernismen är en ideologi med totalitära anspråk, att vi förtjänar andra valmöjligheter i ett öppet och demokratiskt samhälle. Arkitektur kan se ut på så många sätt. “Originale signalbygg” är undantagsvis vägen att gå. Vi måste gripa framtiden ur händerna på maktgalna politiker, utbyggare och arkitekter. Jag bryr mig inte om det blir vänstern eller högern, om det är staten eller marknaden, som ska rädda oss från vansinnet. Tiden är knapp, det hastar. Tack Odd Gunnar Skagestad. Kampen fortsätter. Högaktningsfullt – Christopher Rådlund

Kommentarer til: Tilbake til futurismen?

Av: Christopher Rådlund

Av: Christopher Rådlund